Glenfarclas 1953

Glenfarclas destilleri har lanserat en 58-årig whisky - den äldsta tunnan någonsin har lämnat dessa väggar. Endast 400st numrerade flaskor kommer att släppas ut på marknaden.
George Grant, från Glenfarclas lät en panel, bestående av Serge Valentin, en whisky kännare och en viktig medlem av internationellt kända Malt Maniacs , Ben Ellefsen, försäljningschef för Master of Malt (Whisky Magazine "Global Online Återförsäljare of the Year" 2012), Michał Kowalski i Wealth Solutions och George Grant själv, välja ut en tunna av 4st kvarvarande från 1953. Panelen var enig i sitt val av fat. Fat # 1674 valdes för att tappas på flaska.

George Grant

Du kan köpa flaskan här på Master Of Malt för den nätta summan av 67450:-
Det noga utvalda fatet började sitt liv i Spanien, där det användes för att mogna och sedan transportera fino sherry till Skottland. Det köptes av Glenfarclas och fylldes med whisky den 20 november 1953. Efter 58 år av långsam mognad i Glenfarclas traditionella lager Highland Dunnage Warehouse, gav fatet bara 400st fulla 70 cl flaskor.

Whiskyn buteljeras i fatstyrka 47,2% och är naturligtvis inte färgad eller kyl-filtrerad.
 Lager på lager av smak. En härlig gammal whisky, fortfarande livlig, och inte träig. till viss grad påverkad av ekfat, men helt fördelaktigt. Avnjuts bäst ovattnad, säger Charles MacLean, en författare och whiskykännare som sammanfattar sin bedömning av drycken.

Denna exceptionella whisky förtjänar en speciell inställning. Varje flaska åtföljs av en särskild bok skriven av Ian Buxton, en välkänd skotsk whisky entusiast och författare, författaren av den officiella historien om Glenfarclas. Hela uppsättningen är innesluten i en ek låda.

Bowmore Weekend sista delen

En liten vila han vi med på dagen. Vi passade även på att njuta av några kalla öl i en av utomhus-bubbelpoolerna. Men sen var det dags att göra sig iordning för den stora provningen på kvällen.

17.30 Den stora provningen
Nästan sist av alla anlände vi till den stora riddarsalen och jag skyller på min vän Olle för han är alltid "lite" seg. Som tur var lyckades vi fixa platser bredvid varandra i alla fall. På bordet framför oss stod från vänster: Bowmore Legend, Bowmore Tempest II, Bowmore Tempest III, Bowmore 1981, Bowmore 1982 och Bowmore 1964 White. Föreläsare var återigen den inspirerande Iain McCallum. Föreläsningen gick rätt så snabbt och det var i och för sig rätt så bra för då fick man prova whiskyn snabbare. Tyvärr så förde jag aldrig några notiser över whiskyn men jag minns vilken som smakade bäst. Min etta och var jag tror för även nästan alla andra var Bowmore White. Väldigt fin och lätt i doft och smak och ingen bitter/beska alls. Det som också gör det extra kul att få prova just denna är att den kostar hela 30.000 kr på Systembolaget. Klar tvåa var Bowmore 1981, väldigt bra var även den. Sen lite jämnare men jag hade 1982 an på tredje plats och sen Tempest III. Sista platsen blev ganska jämt mellan Tempest II och Legend.

19.00-20.00 Mingel
Efter den stora provningen fick vi gå en trappa ner och mingla och njuta av lite aptitretare inför kvällens middag. Där serverades ostron, räkor och en havsinspirerad skaldjursröra tillsammans med en dram Bowmore 12 YO. Det smakade väldigt bra och kanapéerna och ostronen gick åt som smör. Man fick endast ta en av varje sak men det var det många som struntade i tyvärr. Så några som tex Olle som kom på att han glömt snuset i stugan (hoppas inte hans sambo läser det här nu) och sprang iväg för att hämta det, men gick miste om bla ostronen.

20.00 Robert Burns Galamiddag
Middagen serverades i riddarsalen och som tillägg till vin fanns följande whisky: Bowmore 12 YO, Bowmore 15 YO Darkest, Bowmore 18 YO.
Meny
Förätt: Två små Kanapéer, Haggis samt vegetariskt.
Huvudrätt: Angus Steak med tillbehör
Efterrätt: Chokladmousse

Innan vi fick börja äta så hyllades Robert Burns och även Haggis. Allt som sades var på skotska och även gaeliska så jag förstod inte så mycket. Men Robert Burns är vad jag förstår en stor Skotsk nationalpoet, som betytt mycket för hans folk. Hyllningen av Haggis fördes med pompa och ståt. Den kom bärandes in på silverfat och efter kom säckpipsblåsare spelandes. Alla fick resa sig upp när Haggisen skars upp och sen fick vi börja äta. Ja det kanske var nått mer tal innan, men jag minns inte vad det handla om tyvärr. Vi alla njöt av mat och dryck och alla involverade för helgen tackades och applåderades välförtjänt. En representant för Philpson Söderbergh sade på slutet att det finns en liten skvätt Bowmore White kvar. Så för dom som vill så får ni byta ut 15 YO Darkest mot en sån efter maten, med kupongen som ni har att uttnyttja. Det blev en till stor applåd kan man säga.

22.00 Mingel, cigarrprovning och cocktails
Efter maten gick vi och löste in våran drinkbiljett mot en cocktail med Bowmore i. Många som inte drack upp den men jag tyckte den var god. Sen gick vi ner en trappa till den andra baren och jag lade fram min whiskybiljett. Tjejen bakom disken frågade om jag ville ha 15YO Darkest eller White. Jag stod tyst i 4 sekunder och tittade på henne innan hon sa: De var en dum fråga kanske? Ja, svarade jag. Löste sedan in chokladpralinbiljetten och cigarrbiljetten, men cigarren sparde jag denna gång.
Kvällen slutade inte här för min del utan jag hamnade på efterfest med en rad olika människor. Dom spelade gitarr och vi sjöng och drack hela natten lång. Helt perfekt avslutning.

Söndag 29/1
07.30-10.30 Frukost
Ja vi åt frukost helt enkelt. Sen så checka vi ut och fick då en Bowmore goodiebag med bla en miniflaska Bowmore 15YO Darkest och en graverad kopparfärgad mugg.
Vi kan då lugnt säga att vi var väldigt nöjda med helgen! Jag är väldigt glad att jag tog chansen och hoppa på den här weekenden. Men vad kostade hela kalaset då undrar kanske någon? Jo hela 1750 kr....för allt!! Vanligtvis så kostar en vanlig weekend på Sundbyholms slott ca 2500 kr ink mat. Så jag klagar inte =)

Hoppas läsningen har varit någorlunda underhållande. Dock har jag varit väldigt seg med uppföljningarna, men den som väntar osv

/Mathias "Lill-Matte" Oskarsson

Bowmore Weekend del 2

Lördag 28/1

07.00-09.00 Frukost

Klockan ringede och jag vakna upp. Första känslan va inge bra, huvudvärk. varför drack man så mycket dagen innan.. och sent blev det. Jag och Olle tog oss i alla fall till slottet med en kvart till godo och fick i oss lite av frukostbuffén. Sen gav vi oss tillbaka till rummet för att försöka hinna snabb vila och få lite extra energi. För det skulle det bli en lång dag med semenarier och whiskyprovningar och man ville ju absolut orka med allt.

10.00-14.00 Seminarier och provningar

Klockan 10.00 så väntade första semenariet utav tre olika. Vi blev uppdelade i tre grupper så alla fick börja samma tid fast med olika föreläsningar. Varje seminarium tog ca 45 minuter och följdes av 15 minuters paus, då man kunde förtära kaffe, te, kakor och frukt.

Seminarium 1, kl 10.00

Jag och Olle fick börja med att ta plats i matsalen. Där väntade Gordon Dundas, "Brand Ambassador" på Bowmore Dist. Han skulle föreläsa om The Importance of Wood och Vault n:o 1 Wood Finishes. Vi satte oss ner på varsin plats och framför oss hade vi i glasen; Bowmore Newmake, Bowmore 1992 16YO Wine Cask Matured, Bowmore 21YO Port Finish.

Gordon satte i gång en film som handlade om Bowmores Vault no1. Filmen hade väldigt dålig ljudkvalité och utan text så jag förstod inte mycket av filmen när de intervjuade befolkningen och anställda på Bowmore. Det är ju inte så lätt och förstå med bra ljud heller... När filmen var slut så började Gordon prata om träslag, fat och lagringar. Vilka länder trä till faten kom ifrån och skillnaden. Det var intressant, men halvdöd som jag va och pga hans svåra engelska så fick jag koncentrera mig på bilderna på Power pointen. Sen när vi skulle till och prova första glaset med Bowmore Newmake, så höll jag på att kasta upp frukosten när jag förde glaset till näsan. Den lät jag stå orörd. Nästa glas med den 16 åriga Bowmore lagrat på vinfat kändes mycket bättre. Den var god men jag satt där och grämde mig för att jag mådde dåligt och inte kunde njuta ordentligt. Bowmore 21YO Port Finish var bäst här fast återigen så förstörde ju formen smaken. Jag lämnade kvar lite i alla glasen faktiskt men skulle gärna vilja prova dem igen om jag får chansen.

Seminarium 2, kl 11.00

Efter 15 minuters välbehövlig vila och en halv karaff kaffe senare så var det dags för dagens andra seminarium. Den hölls i Riddarsalen och handlade om The Islay Taste Map. Föreläsare var Erik Jansson, Whisky Ambassadör hos Philipson Söderberg. Här fick vi lära oss var alla destillerier låg på Islay och vad det var som skillde mellan deras produkter i doft och smak. Och hur det smaka och dofta kategoriserades in i fyra olika element, Luft, jord eld och vatten. Väldigt intressant, läs gärna mer på: http://www.islaytastemap.com/#peat

Framför oss hade vi tre glas, men innehållet fick vi inte veta. Bara att den första kom från Islays nordliga del. Den andra från mellersta del och den tredje från södra delen av Islay. Vi började med första och den var väldigt lätt i doft och smak. Ingen rök som man hade förväntat sig, men den va bra. Andra glaset, här fanns lite rök och mer hav och sälta. Tredje glaset, ännu lite mer rök och även sötma. Folk började ropa, Ardbeg måste det va! Erik ville väl inte avslöja något om konkurrenterna till Bowmore men berättade att första var en Bunnahabain unpeated och den andra en Bowmore 12yo. Tredje sa han aldrig, kanske för att de flesta tyckte den var bäst av de tre...

12.00-12.45 Lunch

Vi intog lunch i Riddarsalen och på menyn stod wallenbergare. Den satt bra och nu hade man återhämtat sig ganska rejält sen morgonen.

Seminarium 3, N:o 1 Vaults Blind Tasting, kl 13.00

Vi tog oss ner i källaren och där väntade Iain McCallum. Vi satte oss ned och dukat framför oss var ett glas med Bowmore 15YO Darkest, en bit rökt renkött och en liten chokladdessert. Alla ljusen släcktes och det blev kolsvart. Anledningen var att vi skulle ta bort ett sinne (synen) för att förstärka det övriga och speciellt luktsinne och smak såklart i detta fall. Han bad oss ta en bit renkött i munnen och samtidigt sippa lite Darkest och tugga runt. Och sen fick vi göra samma sak med chokladdesserten och jämföra. Det blev två helt olika smaker på whiskyn, båda goda på sitt vis men jag tyckte desserten gifte sig bäst med den.

Iain höll en mycket underhållande föreläsning (mycket skratt) och intressant såväl. Och denna var bäst av alla tre seminarier, mycket tack vare Iain.

Nöjda, mätta och belåtna så vandrade vi hem mot rummet. Nu hade vi 3 1/2 timmme med valfria aktiviteter fram tills nästa grej. Man fick gå en whiskypromenad om man ville med prisutdelning på kvällen, fast jag och Olle tyckte vi behövde lite mer sömn. Ja vadå?! Det är ju väldigt jobbigt och prova whisky ;)

Forsättning följer.....

Mathias "Lill-Matte" Oskarsson

Bowmore Weekend

Det har inte blivit något whisky-provar inlägg den här veckan. Men tänkte jag skulle berätta lite om den fantastiska upplevelse jag fick vara med om den 27-29 januari tidigare i år. Nämligen Bowmore weekend på Sundbyholms slott.

Jag snappade upp erbjudandet någonstans på nätet. Läste igenom programmet och tänkte direkt att det här måste jag åka på. Jag ringde en av mina bästa vänner, "Marsipan-Olle" och frågade om han ville följa med. Och så blev det!

Dag 1. Fredag 27/1

Vi kommer dit till Sundbyholms slott ca halv sex på kvällen. Checkar in, får en liten påse med kuponger och gör oss hemmastadd i vår lilla stuga. Traskar ner mot själva slottet. Där möts vi av en stor folkmassa (ca150 st) som står och trängs vid några eldkasar framför slottet. När vi kommer fram så får vi en välkomstdrink av personalen där. De serverar varm choklad och grädde, spetsad med lite Bowmore 15 yo Darkest i. Den koppen värmde bra i den bitande kyla som var och jag blev positivt överraskad hur pas bra chokladen och whiskyn smakade ihop. Precis som om man hade kryddat chokladen med lite julkryddor.

Vi stod en stund och frös och tänkte ska det inte börja snart. Då hördes musik och marscherande kommer Bowmore "gänget" med en säckpipsblåsare och trummslagare i täten. Båda iförda kilt och man tänkte att man borde nog inte gnälla på kylan...

Vi välkommnas och får sedan gå in i slottet för första provningen och middag.

18.30 Första provning och middag

Han som håller i provningen heter Iain McCallum, Master Blender för Bowmore och Skottlands yngste därtill. Iain håller i en otroligt bra och underhållande provning och förklarar bl a om var man ska hitta smaker på tungan. Vi får skaka glaset upp och ner(!) så att handflatan blir blöt av whisky, gnugga händerna i mot varandra och kupa handen och dofta. "Så här doftar det på Bowmore", säger Iain.

Vi fick 3 glas innan middagen: Bowmore 15 yo Darkest, Bowmore 15 yo Laimrig och Bowmore 25 yo. Alla tre var bra, men 25 åringen var bäst! Mycket fin i doft och god i smak.

När föreläsningen var klar så serverades vi fish & chips och att dricka fick vi välja på Frequency lager (väldigt god öl), Tremblay-Marchive Petit Chablis, samt alkoholfritt.

21.00 Mingel, Cigarrprovning och cocktails

När middagen var klar så öppnades två barer där ett stort utbud av Philipson Söderbergs sortiment, gick att köpa. Men nu till kupongerna vi fick när vi checka in. Alla gäster fick för varje kväll (fred/lör) en drinkbiljett till dagens drink (med Bowmore i såklart). En biljett att lösa in mot en chokladpralin. En biljett till en dram, Bowmore 15 yo Darkest som man kunde om man ville avnjuta med en valfri cigarr, som också ingick en per kväll. Vi mingla lite och njöt våra cigarrer och whisky i ett tält med soffor, fårskinn och terassvärmare.

Vi tänkte ta en ganska tidig kväll men när vi kom till stugan så blev vi överbjudna till grannarna på ett par drams. Väldigt trevliga, (minns inte namnen) men ifrån Strängnäs och god whisky hade de med sig. Jag fick smaka en Glenfarclas 1989/2008 53,9%, The Swedish Whisky Society. Den var riktigt njutbar! Vad min vän Olle fick minns jag inte men han ville ha nått som smakade marsipan och det fick han...

Forsättning följer om dag 2......

Trevlig helg!


Mathias "Lill-Matte" Oskarsson

Glenmorangie Provning

I går var det äntligen dax för en ny provning. Glenmorangie var temat.

Naturligtvis hann vi med det traditionsenliga badet först.

Som vanligt, så var det mycket bra arrangerat. Det var mycket folk och bra stämmning. Hasse skötte sig utmärkt som provningsledare och kilten han bar gjorde det där lilla extra seriösa intrycket. 

Medan provningen hölls, så berättade Hasse lite fakta kring destilleriet.

Bla att man köpt skog i missouri - USA för att säkerställa fattillgången.

Glenmorangie är ju som bekant i framkant vad gäller olika fatlagringar eller snarare fatfinish, vilket även speglade gårdagens provning.

Whiskyn som vi provade var:

Glenmorangie 10 år, 40 %

Glenmorangie Lasanta Sherry Cask Extra matured, 46 %

Glenmorangie Quinta Ruban, 46 %

Glenmorangie Finealta, 46 %

Glenmorangie 18 år, 43 %

Glenmorangie Signet, 46 %

10 åringen som är lagrad på firstfill/secondfill bourbonfat, var väldigt mild och len. Lite mesig dock. Plats 6 idag.

Lasanta är den vanliga 10åringen, som fått vila 2år till i olorosso-sherryfat.(dvs en fat-finish) Den var bättre. Dagen 3a

Quinta Ruban är också den vanliga 10åringen som  vilat 2 år i en portvins-tunna.Trevlig dricka som var snäppet sämre en Lasanta. 4a

Finealta är en blandning av sherry och bourbon, med recept från 1903. Troligtvis en lite yngre whisky med röktoner. Enligt mig var den näst sämst idag trots att majoriteten röstade den som 3a.

18åringen har man först lagrat i 15år på first / secondfill Bourbon, sedan har man lagrat 30% av whiskyn i 3år på sherryfat. Dagens 2a

Signet, som är destilleriets flaggskepp för standardsortimentet, var också den whisky som var godast. Här har Glenmorangies Masterblender eller Whisky creature som de heter på glenmorangie, blandat både yngre och äldre whisky.

Dram and out........

Doft av He-man gubbar...

Äntligen fredag och jag tänkte prova två stycken Bunnahabhain, båda sherryfatslagrade. Den ena en 10 åring från Adelphi och den andra en 20 åring från Master of malt. Båda med en så väldigt fin färg att det vattnas i munnen av förväntningar. Men kan den som är dubbelt så gammal vara dubbelt så bra? Det tror jag väl inte, men jag häller upp så får vi se...

Bunnhabhain 10 yo, 2000 Adelphi, 59,8 % (87 P)
Doft: Doftar gott, sött och fruktigt. Känner kola, röda äpplen skulle jag säga, russin och honung. Doftar nånting lite plastigt, fast på ett bra sätt. Det påminner om doften på mina He-man gubbar jag hade när jag var liten. Älskar den doften! Sen känner man även lite rök i den här.
Smak: Oj vilken sting! Känner av alkoholstyrkan här och det gör det svårt å känna specifika smaker. Men sötma av kola och lim!?! Hm har jag smakat lim...? aja nånting mindre bra finns här också, typ gammalt bröd eller nånting gammalt i alla fall.
Eftersmak: Nu kommer sötman, kola och sen lite bitter mörk choklad. Tycker den är kryddig och smaken av rök dröjer sig kvar till sist.
Övrigt: Testade och hade i lite vatten pga av alkoholstyrkan. Tyckte först doften tunnades ut lite men kände mer tydligt doft av hav. Men lät den stå ett tag till och doft av rök blev väldigt tydlig. Tyckte endå inte att den blev så mycket bättre i smaken med vatten i. Vet inte om jag hade i för mycket eller för lite men den enda stora skillnaden var att den blev mer besk i eftersmaken.

Bunnhabhain 20 yo, 1990 SC Master of Malt, 54,1 % (88 P)
Doft: Aah här känner man knallpulver. Får genast upp bilden på leksakspistolerna man hade och lekte krig med när man var liten. Den är fruktig, lite salt, mineral. Söt av kola. Sen är det nått som jag har svårt att sätt ord på..blommigt kanske..fast jag skulle vilja säga hallon, kanske till och med hallonsaft.
Smak: Kryddig, sälta, nästan lite lakrits och även rök finns med. Kola, honung och torkade katrinplommon.
Eftersmak: Söt men även lite besk. Nånting lite bittert här, men är det smak av fat..jag vet inte..igen känner jag lite hint av lakrits, salt och så röken som ligger kvar i mun.

Sammanfattning: Det här var två väldigt bra whiskys! 10 åringen var bäst i doften men 20 åringen var jämnast överlag och får därför en poäng högre. Skulle till och med kunna tänka mig och köpa en flaska av Master of malts egna buteljering..men vänta nu...den är tyvärr slut..fasiken. 10 åringen finns fortfarande kvar på Systembolaget för 968 kr. Men om det blir ett köp, vette katten. Tror jag ska åka hem till mor och far istället och leta reda på mina gamla He-man gubbar.....

Trevlig helg!
Mathias "Lill-Matte" Oskarsson

Whisky Gift eller Fotogen

Jag är förkyld. Ja det är faktiskt så pass att jag knappt känner någon doft nar jag lagar mat.

Jag tänkte att nu skulle man nog kunna dricka dålig whisky utan att veta om det.  

Då kom jag på att jag fått ett sample med en riktigt dålig whisky av en kollega. Jag hällde upp samplet och trots att jag knappt känner någon doft, så lyckades denna doft tränga igenom och ge mig kräkreflexer. Jag kände mig ändå tvungen att prova denna fotogen-liknande dryck.

Dock var jag genast tvungen att spotta ut giftet.

Nu har jag en ny stavning på Fotogen-Gift..... Det stavas MEKONG.

Caol Ila x 7

Trött och seg som jag oftast är en fredag kväll, så tog jag kanske mig an en lite för stor utmaning när jag bestämmde mig för att prova 7 st olika Caol Ila. Men jag hade laddat för det här länge och var väldigt sugen på att ta mig an denna provning.
Uppställningen var (fv):
Caol Ila 12 yo 43 %
Caol Ila 1996 Moscatel Sherry Finish Distillers Edition 43 %
Caol Ila 1995 Moscatel Sherry Finish Distillers Edition 43 %
Caol Ila 10 yo Gordon & Macphail refill sherry butt 59 %
Caol Ila 11 yo Gordon & Macphail first fill sherry butt 58,2 %
Caol Ila 12 yo Gordon & Macphail first + second fill sherry cask 50 %
Caol Ila 27 yo Svenska Eldvatten 56,7 %

Det var väl egentligen bara 12 åringen som stod sig dåligt bland de andra, men ingen av dem fick riktigt höga poäng. Tyckte alla hade för mycket beska i eftersmaken för det. Bäst bland det alla var endå 27 åringen som Svenska Eldvatten tagit fram, föjt av 11 åringen som kommer från Gordon & Macphail. Kanske var inte bedömningen rättvis idag då jag inte kände mig i toppform, eller så är det så att jag är förevigt fast i icke-rök-sherry-träsket. Men endå roligt att ha gått igenom dom här och nästa helg väntar en Glenmorangie provning med AWS, så får vi se hur de står sig.

Forsatt trevlig kväll!
/Mathias "Lill-Matte" Oskarsson

Longrow Burgundy Wood

En av mars månads nyheter på Systembolaget var en 14 årig Longrow Burgundy wood. Tyckte den verkade intressant så jag köpte en flaska.
Den här whiskyn har lagrats i 11 år i ett refill bourbon fat och sedan slutlagrats i 3 år i ett Burgundy (bourgogne vin) fat. Den har en väldigt fin färg, men det har inte tillsatts någon sockerkulör och whiskyn är heller inte kylfiltrerad. Den är buteljerad vid en fatstyrka på 56,1 % och totalt finns det 7800 st flaskor.

Min bedömning:
Doft: Doftar gott! Röken känner man direkt, även vanilj. Syrlig frukt och kanske känner jag lite honung.
Smak: Söt, vanilj, kola, lite smak av mineraler ungefär som salt och järn tillsammans. man känner att den är ganska alkoholstark också.
Eftersmak: Söt, lite beska och nånting lite bittert..ekfat? Den rökiga smaken sitter kvar i mun ett tag men sen får jag smakminne av omogna päron. Sådana som mormor och morfar hade på gården när man var liten och som låg på backen men som inte gick att äta..

Sammanfattning:
Sitter och doftar i det tomma glasetoch ska försöka summera. Nu kommer doften av rökt skinka fram och jag blir genast lite småhungrig. Tycker att denna whisky är väldigt trevlig. Den rörde verkligen om i mun och jag hade svårt att hitta smaker, men det räcker väl med att den smakar bra! Den får 88 poäng av mig idag.

/Mathias "Lill-Matte" Oskarsson

Gästbloggare på Mattesvatten

Hej där!

Mitt namn är Mathias Oskarsson och jag har fått den stora äran att få gästblogga i Mattesvatten.

Detta ämne whisky kan man aldrig få nog av. Det är så roligt att läsa, diskutera, lära sig mer och framför allt prova whisky.

I jämförelse med "Matte" så har jag inte lika stor erfarenhet av whisky som han.

Mitt intresse för whisky började för ett par år sedan då jag fick följa med min dåvarande sambos föräldrar, som gäst på en av AWS (Avesta Whiskysällskap) provningar.

Just det sättet att dricka whisky hade jag aldrig gjort förut. Och det i samband med det sociala samspelet med andra whiskyintresserade och fascinationen av den kunniga föreläsaren fick mig att hungra för mera.

Köpte min första maltwhisky, en 18 årig Glenlivet...det här gilla jag.

En 10 årig Laphroaig, ledde mig in i den härliga dimman av rök.

Jag träffade en härlig 15 årig House of Malt TWA. Dimman börja lätta.

Där stod ljuvliga smaker och dofter av sherryfatslagrad whisky och tog emot mig med öppna armar.

Jag blev kär!

Nu sitter jag här, med ett 30-tal whiskyflaskor på hyllorna, åker på whiskymässor och whiskyresor.

Njuter varje gång jag får tillfälle att prova ny whisky och med fd svärföräldrar som är oroliga för att dom gjort mig till alkis.

Livet är bra härligt!

Om vad jag kommer skriva om vet jag inte i nuläget, förutom att det kommer handla om whisky såklart!

Hoppas att det kommer uppskattas och att jag kanske kan inspirera flera som inte fattat grejen, till att få upp ögonen för denna livets dryck.

Tack för ordet! Nu blir Mattesvatten, Matte x 2!

Vänliga hälsningar

Mathias Oskarsson